Folktro är ett samlingsnamn på folkliga trosuppfattningar inom ett geografiskt område med en begränsad etnicitet (etnicitet är ett tvetydigt begrepp som kan tolkas på en skala från primordialism (biologisk tillhörighet) till fullständig konstruktivism (social tillhörighet). 
Den nordiska folktron formades inom bondesamhällets diktning och berättarstruktur och fungerade främst som ett rättesnöre för människorna. Den är ej som i kristendomen en etablerad religion utan bygger på äldre hedniska föreställningar, som blivit uppblandade med kristna eller andra religiösa värderingar.

Folktron består av olika genrer som visor, ordspråk, sagor, sägner, folkminnen och folkliga traditioner. Även folkmedicin med dess sedvänjor och kloka gubbar och gummor hör till folktron. Tillsammans bildar dessa ett brett och varierat spektrum. En del aspekter består av djupt rotade och spridda traditioner, medan somliga inslag räknas som skrock, skrönor och vidskepelse. De senare innehåller negativa värderingar.

Inom den nordiska folktron finns en mängd olika väsen, varav några går under beteckningen oknytt. En del av dessa trodde man kunde göra sig osynliga eller genom förtrollning byta gestalt. Vid gården fanns vättar eller en gårdstomte, i skogen rådde skogsrået och i bergen bodde trollen och nere på dalgångarnas sanka ängar samlades skira älvor till dans i skymningen. Gotland hade ett särskilt skogsväsen som kallades bysen. I vattendrag och sjöar vistades näcken, bäckahästen och sjörået. Naturen var besjälad med rådare som var och en rådde inom sitt speciella område. Lyktgubbarna vaktade ägornas rågränser och inom fäbodkulturen i norra och mellersta Sverige höll vittrorna till - i Norge huldran. Bland Islands väsen var alverna de vanligaste, och där är folktron ännu så utbredd att man till och med tar hänsyn till alvernas boningar när man bygger nya vägar. Till de gestalter som ibland kunde vara hjälpsamma hörde gårdstomten, skogsrået, gruvrået och kvarngubben. Om de däremot kände sig missnöjda kunde de åsamka skadegörelse. Förtrollade föremål som bjäror eller mjölkharar tillverkas av trollkunniga packor för att tjuvmjölka grannens kor. Några väsen som uppträder i djurgestalt är förutom bäckahästen, varulven, gloson, kyrkogrimen och lindormen.

Skrock
Skrock är föreställningar där vissa vardagliga händelser anses ha en övernaturlig effekt. Uttrycket användes ofta nedsättande. Folklore innehåller i regel vissa element av skrock. Detsamma gäller folktro, som dock är mer seriös och skrocken blir en del av detaljerna i lägre framställningar. En person eller kultursfär som baserar sin världsbild på skrock och folktro anses vara skrockfull. Ett närliggande begrepp är vidskepelse.
Skrock går oftast ut på att ett visst dagligt beteende skulle påverka väder eller ge tur eller otur, särskilt inom äldre tiders sjöfart, jakt, fiske och jordbruk.

Exempel på skrock

  • Om en svart katt går över vägen betyder det otur. Om man spottar tre gånger över vänster axel så avskärmas oturen.
  • Att gå under en stege betyder otur.
  • Att lägga nycklarna på bordet betyder otur.
  • Att fälla upp ett paraply inomhus betyder otur.
  • Om en ogift plockar sju eller nio sorters blomster på midsommarafton och lägger under huvudkudden kommer man att drömma om sin tillkommande.
  • Talet 13 är oturstal.
  • Att nysa betyder att ens fiende nämner den personens namn. Att säga prosit avskrämmer oturen.
  • Att råka nysa när man ska gå/åka någonstans betyder otur. Om man stannar några sekunder avskräms oturen.
  • Om en svart katt går över vägen betyder det otur. Om man spottar tre gånger över vänster axel så avskärmas oturen.

Exempel på modernt skrock:

  • Att gå på A-brunnar ger otur.
  • Att lägga nycklar på bord ger otur.
  • Om man ser en svart katt gå över vägen så betyder det otur.
  • Krossar du en spegel får du sju års olycka.
  • Går du under en stege så får du tre veckors otur.
Att inte lägga nycklar på bordet har av radioprogrammet Folkminnen visats härröra från bruket på vissa hotell, där damer som erbjuder sexuella tjänster visar detta med att de har egen rumsnyckel, som de lägger på bordet bredvid sig. Fredagen den 13 oktober är enligt sägnen en otursdag av många anledningar. 

Fredag den 13
Fredagen den 13:e är enligt skrock en otursdag.
Det finns flera olika teorier varför vi har fredagen den trettonde som en otursdag. Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi.
Rädslan för talet 13 går tillbaka till tiden före kristendomen, antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.
Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag, en dag som var olämplig att börja med ett arbete på och det man gjorde fick inte vara bullersamt. Däremot ansågs det vara en bra dag för hår- och nagelklippning. Även fotsvampsbehandling var lämpligt daggöra.
En teori grundar sig på att Jesus hade 12 lärjungar, och när Jesus blev förrådd var Judas den trettonde vid matbordet. Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes på långfredagen. Det var också så att Jesus dog på en fredag. Den här kopplingen är av ganska sent datum och av okänt ursprung
En annan teori grundar sig på att ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V. Många av dessa torterades och avrättades dessutom.
Och så finns det den i den nordiska mytologin där det berättas hur svekets och ondskans gud Loke kom som den 13:e gästen till ett gästabud i Valhall - och sedan konspirerade så att Balder. dog.
Att talet 13 är speciellt har människor ansett långt innan kristendomen och Tempelherreorden fanns, det troliga är att talet, som så mycket annat av äldre datum, har införlivats med kristendomen - precis som gjorts när t ex den kristna julhögtiden förlades till tiden för midvinterbloten.
Mycket talar också för att talet 13 skall förknippats med prima nocte, den form av förnedrande rättighet som de engelska adelsmännen hade gentemot skottarna, eftersom den engelske kungen Edvard Longshanks införde detta adelsprivilegium på just 1300-talet.
Dock är det mest troliga att "rädslan" för 13-talet började med patriarkatets seger över kvinnokulturen som rådd i de 50.000 åren innan. 13 är kvinnornas tal och månens tal. Det förekommer vartenda år exakt 13 fullmåner, på samma sätt som det därför hos kvinnor förekommer 13 menstruationer. Fullmåner och menstruationer har naturligtvis uppmärksammats och hedrats som fruktbarhetens förutsättning i tusentala år. 13 var kvinnotalet och fruktbarhetstalet nummer ett! Människans och jordens fruktbarhet var förutsättningen för släktets fortlevnad i en utsatt miljö. Fruktbarheten har vördats, inte krigssegrar och krigshjältar. Det andra kvinnotalet är 9 - nio månaders graviditet för ett fullgånget, levnadskraftigt barn. Därför nio blommor under huvudkudden (inte 7). Kärlekens frukt efter midsommarnats-älskogen med sin allrakäraste behövde drömma i livmodern i nio månader för att bli livskraftig. Ett tredje är talet 3. (3x3=9) Dualismen, patriarkatets tal är 2 - svart-vitt, gott-ont, vän-fiende, man-kvinna (som därför ofrånkomligt hamnar på det ondas sida och därför skall bekämpas och hållas nede). 3-talet säger att det alltid finns mer än 2 vägar. Kvinnornas tre-enighet: mamma-pappa-barn, övre världen-mellan världen - undre världen, ungdom, mognad, ålderdom, liv-död-liv.

Sägen
En sägen är en kort sagoliknande berättelse som anknyter till en viss plats. En sägen gör till skillnad från sagan anspråk på att vara sann. Ofta namnges vissa bestämda personer. Dessa kan vara från bygden med också någon känd person ur historien eller sagovärlden. En sägen utspelas vanligen i en grå forntid, till skillnad från Klintbergaren eller Urban legends som utspelar sig i nutid. Många liknande sägner berättas på olika orter, vilket visar hur sägnerna kan vandra från plats till plats. En sägen har ofta ett olyckligt slut. Den egentliga sanningshalten är ofta låg, men de har ett stort värde i att de reflekterar flydda tiders värderingar och normer.
Kända svenska sägner är Hårgasägnen (Hälsingland) eller sägnen om Pintorpafrun på Ericsbergs slott (Södermanland). Sägnen om Kyrkogrimmen kommer från Skåne.

Gå gärna in under Traditioner och läs vad som skiljer Wicca och Kristendomen den nyhedniska tron åt.
Klicka här!